Kniven  – av Mensa-sub

Vi är ensamma i det stora lekrummet. Till vänster står en lädersoffa. Med de höga stövlarna i handen går jag runt soffan och sätter mig försiktigt på det ena armstödet. Mina bara bakdel är varm emot det svala lädret. Hud, var ordern han gav mig. Mycket hud. Så jag har bara trosor och bh på mig. 

Papi rör sig i rummet, han lägger fram några av sina redskap. Jag ser upp på honom och blickar sedan ner, jag fokuserar på att snöra på mig stövlarna som Papi vill att jag bär ikväll. Jag trär i ena foten, klackarna räcker över 18cm inklusive platån. Jag drar åt omslagen, den svarta lacken reflekterar rummets belysning. Lädret når ända upp över andra halvan av mitt lår. Jag ställer mig upp och är omöjligt lång. Jag är van vid höga klackar, de känns fastsvetsade vid mig och jag rör mig ledigt, men dessa klackar är så höga, så höga, jag trippar nästan fram. Han iakttar mig när jag rör mig mot rummets mitt. Jag vet att han tar in och uppskattar den imobilitet klackarna ger mig. 

I mitten av rummet hänger en vinsch, i ändan av kedjan hänger en spreader bar. Jag rör mig mot mitten. Vet att han vill ha mig här. Papi är tyst nu. Fokuserad. Han bygger upp. Jag kan känna honom växa. Det får mig att svälja nervöst. Jag känner mig väldigt avklädd. Han tar ordlöst fram en läderboja. Jag sträcker genast fram min smala handled. Hans fingrar är starka och snabba. De drar effektivt åt bojorna. Min andning blir lättare. Han känns större. Han tar fram sina rep. Han känns större. Han spänner repen runt min bröstkorg, hindrar den från att expandera fullt ut. Han växer. Han fäster repen i mina bojor och sedan spreader baren. Han växer. Jag andas hårt nu. Jag söker hans blick men han är inne i sin uppladdning. Jag kan inte fånga den. 

Papi kliver bort. Gör något han inte gjort förut. Han justerar tekniken i rummet och plötsligt strömmar musik ut ur rummets ljudsystem.

Han växer alltjämt. Han plockar upp en flogger. Han är fortsatt ordlös. Blicken svart. Jag ställer mig med fötterna i axelbredd. Svankar. Han börjar slå. Smärtan grabbar tag i mitt fokus. Jag kämpar emot. Andas hårt och djupt. 

Fuck. Jag känner hur han blir högre och högre. Dominansen nästan pulserar ur honom nu. Jag blundar. Försöker hantera smärtan. Han byter verktyg. Han slår och jag gnyr. Drar i vinschen. Rör mina ben rastlöst. Trampar runt i klackarna. Han varvar upp slagen, intensifierar, och lugnar sedan ner dem. Han intensifierar igen. Bygger upp smärtan. Jag gnyr, jämrar mig. Så slår det över inom mig. Som en varm våg. Nästa slags eko är inte ett jämmer, det är ett stön. Mitt huvud hänger fram. Varje slag följs av ett mjukt stön. 

Njutningen slår över mig för varje slag. 

Han slår och slår. Ger och ger. Han går högre och högre. Tar i mer och mer. Smärtan eskalerar. Han växer. Rottingen viner och istället för ett stön kommer kvällens första skrik. Svetten bryter fram. Papi rör sig som ett rovdjur framför mig. Plötsligt tar han ett hårt grepp i mitt nackhår. Mitt huvud böjs omedelbart bakåt. Hans ansikte är nära mitt. Så skymtar jag den. Den blänker till i ljuset. Han håller upp den framför mitt ansikte som är låst i hans grepp. Makt. Jakt. Fara. Rädsla. Kniven.

Åsynen av eggen slungar mig tillbaka till kvällen på båten.

~

Utlevnadsytan var tom på andra deltagare förutom på mig och Papi. Området runtomkring är möblerat med soffor och bord. Sofforna är fulla av gäster. Papi har precis lyft upp en stol på den tomma utlevnadsytan och bett mig att sätta mig ner. Strålkastaren bländar mig. Jag slår mig ner, söker Papis blick. Han rör sig på ytan, med repen i sin hand. Han möter min blick. Korpsvart. Snabbt. Men han är där. Sedan vänder han ner blicken emot repet. Han börjar binda. Hårt. Snabbt. Kontrollerat. Min andning börjar bli ansträngd. Jag ser ner på hans kropp i rörelse. Hans hantering av repen. Papi har bundit fast mina händer, mina armar, min överkropp. Jag halvsitter halvligger tätt emot stolen. Min blick söker hans. Följer varje rörelse. Han tar tag i en av mina vrister, för benet åt sidan, särar på mina lår. Han flyger högt nu. Jag känner det. Men det är den enda känslan jag kan fånga, resten är så kraftfullt och snabbt, som snabba slag av känslor. Jag hör hur tung min andning blir, mitt huvud faller bakåt över stolsryggen. Strålkastaren värmer mina exponerade lår. Min bröstkorg höjer och sänker sig i kraftiga, tunga andetag. Hettan känns överallt. Genansen. Strålkastaren. Kåtheten. Någonstans långt bortifrån når vetskapen mig, det finns många andra här ikväll, vi har publik. Papis dominans osar. Fyller hela rummet. Tanken på publiken evaporerar. Jag andas hårt emot repen. Benen är nu fastpositionerade, särade. Precis som han vill ha mig. Tillgänglig. Exponerad.

Jag ser inget annat än Papi och strålkastarljuset men även Papis rörelser börjar ske i ett alltmer utbrett töcken. Han tar fram en flogger. Rör sig som ett djur framför mig. Slår mig. Plågar mig. Mitt huvud kastas bakåt igen och igen. Jag klagar. Stönar. Skriker. Så blänker något till i Papis hand. Ruset i min kropp är omedelbart. Instinktivt. Kniven ligger så naturligt i hans hand. Som en del av honom. Fuck. Ett vapen. Faran. Makten. Jag rycker emot repen. Papi tornar upp. Jag stönar. Han hukar sig ner. Papi är nära, så nära. Hans röst når mig. 

-Får jag skära av dina trosor?

Det är inte något vi diskuterat innan. Vi är inne i vår tredje session för kvällen. Min panna är svettig. Jag flämtar. Ser upp på honom. Under kvällen har vi följt en enda devis; vi går dit vår energi, kemi, för oss. Den har fört oss hit. Jag känner ingen tvekan. Vet. Det var hit vi skulle. Jag nickar. Papi avkräver ett muntligt svar. Även när han fått det upprepar han sig. Vill vara säker på att jag är där. Att jag vet vad jag svarar på. Att jag är kapabel att fatta beslut. Jag svarar honom. Jag kan inte få fram mer än viskande svar. Min röst håller inte. Alla stön. Alla skrik. Jag vill flyga vidare. Någonstans inne i mig känner jag en förvåning över hur självklart det känns. 

Publiken finns där. Jag kan inte se dem men jag vet att de är där. Jag är aldrig naken inför okända. Jag värnar om min kropps integritet. Även tillsammans med en partner kan jag vara blyg. Genansen som uppstår när min partner är påklädd och jag tvingas ta av mig är kraftfull, min nedslagna blick är full av skam. Och ändå. Jag ligger fastspänd på stolen. Låren är effektivt särade utav Papis rep. Skammen borde svämma över. Borde ta över allt annat. 

Men.

Det är inte det som föds utav vår dynamik. Det är inte det jag känner ikväll. Jag vill vidare. Vill mer. Papi leker med kniven. Jag flämtar. Jag spjärnar emot repen. Så känner jag kylan ifrån bladet emot min höft. Jag skjuter kraftigt ifrån med höft och lår. Eller jag hade gjort det. Om jag inte var fastsurrad. Mina lårmuskler spänns i en kraftig spasm. Hela jag skakar. Jag känner hur bladet trycker emot trosans ena kant. Eggen är vass. Sidentyget ger genast efter. Papi är stor nu. Hög. Stark. Starkast. Han äger rummet. Äger båten. Äger staden. Allsmäktig. Hans dominans har sedan länge fyllt rummet. Mina tår spjärnar emot golvet. Papi skär effektivt bort den andra trossidan. FUCK. Mina vader skakar okontrollerat. Jag kan inte längre kontrollera mina rörelser. Min kropp spänner sig i en båge emot repen. Reaktionerna inombords en kavalkad. Omöjliga att fånga.

Jag tittar upp och ser hur Papi sätter på sig en svart latexhandske på sin högra hand. Mina ögon sluts och jag stönar. Så är han där hos mig igen. Nära. Genast tränger han in i mig med två fingrar. Jag skakar hårt emot repen. En tanke av ”inte komma, inte komma!” ekar inne i mig. Någon instinkt som säger mig att jag INTE kommer inför andra. Papi fortsätter. Min kropp reagerar obönhörligt. ”Inte komma, inte komma!” ekar allt tystare. Jag känner hur vågen vill slå över min kropp. Svetten rinner ner över min panna. Doften av Papi. Jag skakar på huvudet. Hans hand tvingar på. Strålkastaren bländar. Min kropp är så spänd. Skakar. Upp i brygga. Vrider emot repen. ”Inte komma”. 

-Kom nu för Papi! Beordrar han. 

Och det är det som puttar över mig. Vågen slår över. Jag kommer och kommer. Den sista lilla kontakten med omgivningen ger efter. Jag flyger. Hör Papis ljud av tillfredsställelse. Känner hur han tvingar fram orgasm efter orgasm. 

Töcken. Allt är ett töcken. Hände detta precis? Vi flyger. 

~

Jag kommer tillbaka till rummet. Känner hur laddningen nu fyller ytan. Kniven är bunden till den stunden. Som en talisman som genast för oss dit. Papis grepp i mitt hår i nacken spänner. Upphetsningen pulserar i mig. Så ristar han plötsligt snabbt över huden på mina bara lår. Jag flämtar till. Smärtan som en eld. Jag stönar. Jämrar mig. Han släpper greppet om mitt hår. Står framför mig. Jag andas kraftigt. Lutar mig emot mina restraints. Min blick är fäst vid hans rörelser med kniven. Så lyfter han den och för eggen emot sin egen arm. Som en konvulsion genom hela kroppen rör jag mig emot restraintsen. Nej. Nej. Inte Papi! Jag gnyr, jobbar emot repen. Han trycker knivspetsen emot sin hud. Jag rycker kraftigt i mina restraints nu. Kastar vilt med min kropp. Nej. Inte Papi! Han kliver fram, greppar tag i mitt hår, böjer bak mitt huvud igen och jag andas ut av lättnaden. Risp. Risp. Risp. Risp. Det brinner på framsidan av låren. Ja. Ja. Fröken ska märkas. Rör inte min Papi. Fröken får plågas. 

Adrenalin pumpar nu i en vild ström i min kropp. Kniven är fortfarande ny för mig. Reaktionerna vilda. Helt okontrollerade. Svetten bryter ut över min hud. 

Papi släpper mig och går tillbaka till sina slagdon. Jag andas kraftigt. Sväljer för att samla mig. Papi börjar plåga min kropp igen. 

Slagen eskalerar. Mina jämmer och skrik ekar emot väggarna. Papi svettas. Han slår. Växer. 

Jag skriker. Försöker hantera. Men för varje slag känner jag hur jag tappar greppet. Smärtan är vass. Kroppen skriker. Jag skriker. Så händer det. Det glider ur mina händer. Jag tappar kontrollen över min hantering av smärtan. Jag är förlorad. Ögonblickligen tar smärtan över. Jag skriker. Känner hur svetten blandas med tårar. Jag kan inte. Jag kan inte ta mer. 

-Nej! Nej! Nej! Skriker jag. Flyttar min kropp bort från Papi. 

-Nej, gråter jag. Nej, nej, nej, nej, nej. Jag skakar på huvudet. Nej, nej, nej, nej. 

Papi kommer genast fram. Smärtan. Repen som spänner. Jag gråter. Nej, nej, nej. Papi håller om. Repen känns för hårda. Jag börjar få panik över restriktionen som repen medför, oförmågan att dra de djupa andetagen. Tårarna flödar.

-Ner. Jag måste ner.

Papi går genast och sänker vinschen, börjar sedan att dekonstruera knytningarna. 

-Ner, ner, ner, ner. 

Tårarna rinner. Paniken över den instängda bröstkorgen. Andningen kraftiga stötar emot repen. Svetten rinner längs ryggraden. 

-Ner, jag måste ner. Mina händer befrias. 

-Loss. Jag måste komma loss. Loss. Jag måste loss. 

Orden flödar fram mellan tårar. Allt i något slags upprepande panikmantra. Jag drar i repen. Går ner på knä. Drar i repen. Papi jobbar snabbt och kontrollerat, får loss knytningen efter knytning. Jag drar i repen. 

Jag hulkar av tårar. Adrenalinet av paniken. Kroppen skakar kraftigt. 

Så är jag loss. Jag kollapsar omedelbart. Faller ner från knästående till liggande. Jag drar de förlösande andetagen, djupt, djupt ner i bröstkorgen. Jag hungrar. Andas för djupt, för snabbt. Skakningarna intensifieras. Jag lyckas på något sätt få av mig stövlarna när jag ligger där på golvet. Papi lyfter upp mig och bär mig till sängen i rummet intill. Jag kryper instinktivt ihop i fosterställning. Jag för upp mina armar runt mitt huvud. Skydd. Jag behöver skydd. Ont. Det gör ont. Mina händer intrasslat i mitt hår. Svetten rinner längs kroppen. Tårarna är överallt. 

Papi hämtar vatten. Jag lyckas sätta mig upp lite halvt, lyckas ta några klunkar mellan gråthulkningarna. Faller genast ner i sängen igen. Armarna omslagna runt mitt huvud. Papi är där. Nära. Håller om. Men hans beröring skrämmer. Jag rycker till vid varje rörelse. Rädd för mer smärta. Så receptiv. Skyr mig från honom.

Det finns ingen logik i mig. Känslorna härjar instinktivt och fritt. Jag drar ihop mig ännu mer. Skyler mig från Papis beröring. Spänner min kropp emot hans ömhet.

Kontrasten mellan sadisten och smärtan han åsamkat mig och den ömma handen som stryker över mitt hår skriker högt inom mig. Skakningarna intensifieras. Jag snörvlar och gråter. Ber om papper. Allt är tårar, snörvel, adrenalin, svett. Papi håller armarna om mig. Fångar upp mina skakningar med sin kropp. 

Mina känslor stormar. Som vågor slår de ut. Papi ligger bakom mig, lika stark som klipporna. Mina vågor slår ut över honom. Om och om igen. Så. Långsamt, långsamt minskar stormen. Vågorna slår ut men med mindre kraft. Papi rider ut min storm. Långsamt, långsamt närmar vi oss ebben. Doften av Papi, hans armar runt min kropp. Utmattad börjar kroppen att slappna av. En muskel i taget. Den starka strömmen av tårar börjar ebba ut. De rinner nu bara en och en. Jag snörvlar. Jag drar in djupa, skakiga andetag, suckar ut. Ebbar ut. Och alltjämt är han där. Väntar in mig. 

Papi stöttar mig. Med min trötta lilla kropp lyckas jag sätta mig upp. Jag kommer upp till stående. Papi finns där. Leder mig. Vi går ut till det gemensamma utrymmet. Där sitter några av gästerna och samtalar med låga röster över varma koppar med te. Papi hjälper mig fram till en kuddbeklädd soffbänk, han sätter sig bredvid mig. Luften är lite svalare här. Andetagen renar. Känslorna klarnar upp något. Utmattad kryper jag ihop på bänken. Lutar in min kropp emot hans. Hans armar runt mig. Jag snörvlar fortfarande lite. Lutar min panna emot hans hals. Min ena kind emot hans bröst. Papi. Tryggheten ifrån hans doft. Beröring. Hans värme. Det strålar in i mig. Jag tar in honom, jag tar in hans ömhet. 

Rädslan har stormat ut, finns inte kvar. Min lilla hand efterskakar ändå när jag sträcker mig efter glaset med vatten. Jag tar några svala klunkar. Snörvlar lite. Kryper närmare in under Papis käke. Min panna emot hans hals. Hans armar och filten omger mig. Jag drar så ett sista djupt, skakigt andetag. Håller andan för en kort stund. Jag suckar djupt. Ögonen faller omedelbart igen. Min kropp mjuk och trött i hans famn. Jag svävar emot sömnen. Papi lutar sig bakåt, tittar ut emot sommarnatten:

-Nu flyger Papi.

Jag ler, kysser lätt hans bröstkorg och somnar omedelbart

Skeppet – del 3

av Mensa-sub

Efteråt berättar han att vi haft publik och kombinationen av skam och kåthet når djupare än någonsin förr.

Fortsättning på kvällen på skeppet. 

Min puls ökar lite för varje steg jag tar. Magistern går framför mig och jag vet var han leder oss. The Redroom. På skeppet har de två större hytter som de märkt upp med epitet “Redroom”, de finns markerade på kartan över båten. I hytterna finns en dubbelsäng och en öppen hyttdörr. En öppen dörr som inte får stängas.

Jag såg rummen under kvällens första upptäcktsfärd och kände genast hur något inne i mig vaknade till. Jag kunde känna hur en längtan och nervositet tände till, som ett svagt ljus inom mig. Under kvällen har mina tankar gått till rummen och möjligheterna de erbjuder och lågan har växt och växt.

Nu när jag går bakom magistern är lågan som en kärna av pulserande lava inom mig. Vi dras dit som av en osynlig kraft. Adrenalinet rusar i mig när vi går förbi den första hytten. Fyra-fem personer brukar sängen därinne, det är svårt att avgöra antalet speciellt då jag blir så förlägen att jag inte klarar av att titta närmre än en flyktig blick.

Det är lite lustigt det där, hur jag kan vara en riktigt snuskig slyna och samtidigt så förlägen och till och med pryd. Vissa ord är helt enkelt omöjliga för mig att uttala, kinderna bränner illrosa av bara tanken och blicken klistrar sig fast i golvet. I ändå så svajar mina höfter mjukt, självklart och självsäkert där jag går i mina höga klackar och min minimala klädsel.

Vi går fram till nästa öppna dörr och när jag ser magistern gå in förstår jag att det är ledigt. Att beskriva känslorna i mig under den stunden är svårt. Det är ett så kraftigt rus att jag känner hur jag får svårt att höra mer än den hamrande pulsen inuti mig. Magistern har gått in och ställt sig bredvid sängen. Jag går lydigt efter och ställer mig bredvid honom.

Hans blick borrar in sig i min. Hans upphetsning får honom att se vild ut. Jag hinner precis svälja av nervositet innan han greppar tag i min nacke och för mitt ansikte hårt emot honom. Kyssen är hård, vild och ohämmad. Han stönar mörkt in i min mun och jag kvider som svar. Laddningen är lika stark, han för och jag följer. Så drar han mig bryskt ifrån honom och vrider runt på mig. 

Han trycker ner min överkropp och mitt ansikte emot madrassen och med ihopknipna ögon känner jag hur han hårt drar ner mina läderhotpants emot golvet. Jag kan inte tänka. Ruset brusar. Min kåthet tar över hela mig. Han slår ett kraftfullt slag med handflatan över min nakna (sånär som på nätstrumpbyxorna) och ömma bakdel men jag kan inte känns att någon smärtsignal går fram. Det känns istället som en elektrisk stöt som får mig att bita ihop för att inte stöna ut min njutning.

Han tar tag i min bakdel och med ett kraftigt ryck river han sönder grenen på mina strumpbyxor. The destruction of fröken, del två.

Symboliken i de sönderrivna underkläderna har en primitiv påverkan på mig. Jag kastas djupare in i underkastelsen, jag är hans nu.

När den svala luften smeker min nakna hud förs jag för ett ögonblick tillbaka till platsen och situationen. Jag hinner precis tänka på att om jag lyfter huvudet så kan jag se om det står någon i den öppna dörröppningen. Vi står med våra ansikten riktade emot ingången. Men jag hinner inte vinkla mitt ansikte förrän jag känner hans kuk emot mig. Genast blir omvärlden suddig och allt jag tänker är. Nu. Nu. Nu.

Kombinationen av mycket sex på kort tid, en liten fröken och en väldigt välutrustad magister har gjort fröken svullen och därmed ännu mindre. Och dessvärre öm. De välplanerande arrangörerna har dock tänkt på oss flickor och delat ut rikligt med förpackningar med diverse smörjande substanser.

Lyckan när magistern väl tränger in får mig att riva i lakanet, gråtstöna högt och jag förlorar mig i honom. 

Någon gång slits shrug, bh och harness av. Mina sönderrivna strumpbyxor är inget hinder, jag får behålla dem och mina klackar. 

Fröken flyttas ned på knä. Magistern tätt bakom. Han fortsätter att knulla mig. 

Hårt. Kraftfullt. Ömheten snuddar vid smärta. Ändå kommer jag. 

Jag vet att dörren står öppen för åskådare. Ändå kommer jag. 

Han brutalknullar mig. Jag kommer och kommer. 

Jag vet inte hur länge vi befinner oss i hytten, tiden har ingen betydelse. Till slut ligger jag i en liten hög, blank av svett, andfådd, lealös av orgasmer och med sminket halvt bortgnuggat och halvt utsmetat . Magistern får hjälpa fröken upp. Kroppen vill inte riktigt styras. På något sätt träs bh och shorts på. 

Med magisterns trygga grepp om min hand leds jag ut ur rummet. Vi möts av många uppskattande leenden och jag vet att mitt vilda hår och i övrigt oordnade tillstånd vittnar om vad som hänt. Men ingen skam väller upp. Känslan som kommer är den utav stolthet. Jag är en använd och stolt slyna och den känslan känns stor. 

Han leder oss bort till vår hytt. Det är så skönt att få ta av sig kläderna och klackarna. Att naken få krypa ner i den rustika sängen. Jag gosar in mig på hans bröst, och med hans trygga arm om mig så hör jag hur han har ett leende i sin mörka röst när han talar. 

– Vi hade publik.

Fortsättning:

Del 1 (9 sep 2018)

Del 2 (31 aug 2018)

Del 3 (9 sep 2018)

Skeppet – del 2

av Mensa-sub

Jag väter mina läppar och kryper närmare honom.

Fortsättningen på nattens händelser på skeppet.

Jag har länge närt en längtan efter att beordras att utföra vissa sexuella handlingar inför åskådare. Det känns oerhört tabubelagt att visa min iver, mina fysiska begär och min villighet. Och dessutom, att få vara duktig, att göra min dominante partner nöjd, till och med ge honom chansen att få visa upp hur duktig hans flicka är. Ja jag har länge närt denna kraftiga sexuella längtan inom mig, en känsla som bottnar i skam och underkastelse.

Jag har varit redo sedan vi klev på, på det nåtade skeppsgolvet. Sedan laddningen mellan oss gjorde mig till hans ägodel för kvällen. Redo att sjunka ner på knä oavsett antalet åskådare. Jag är medveten om att min bakdel sticker upp i vädret när jag kryper närmare honom på den mjuka mattan. Det dunkla ljuset i rummet skänker ett visst skydd, det döljer mina blossande kinder. Mattan är både mjuk och sträv emot mina handflator och mina bara knän. Jag kan inte längre hålla min blick fäst vid hans. Den sjunker ner emot kiltens öppning. Jag når fram till honom och han särar lite ytterligare på skinntyget. Upphetsningen går igenom mig som en stöt. FUCK. Det är allt jag kan tänka. Grov. Perfekt rosa. Och hård. Min kropp konvulserar av reaktionerna som exploderar inom mig. Med blicken fäst vid hans kuk lutar jag mig långsamt framåt. Men när mina läppar väl når hans kuk gnyr jag trånande till och det som var tänkt som en mjuk kyss slutar i att jag ivrigt drar in honom i min mun. 

Upphetsningen brinner i mig, gör min hunger efter honom överväldigande. På alla fyra avnjuter jag honom. Hårt. Intensivt. Hungrigt. Åh så hungrigt. Det är bara när jag hämtar andan som jag stannar upp och bara njuter av åsynen av hans kuk. Det har gått två veckor sedan vi setts och jag kan knappt se mig mätt. Till slut kan jag inte stå emot utan ställer mig upp på knä och låter mina händer assistera min mun i det orala anfallet. I den ställningen är det svårt för mig att få in hela honom. Han är lite för stor. Mina ögon tåras av mina försök och jag känner hur mitt ansikte målas av tårar och saliv.

Början av the destruction av fröken. Han har meddelat att hans mål för kvällen är att han kommer att se till att smink, hår och klädsel steg för steg smetas ut, kladdas ned och rivs sönder, the destruction av fröken.

Saliv rinner ner över mina bröst. Hans stön eldar på mig. Hans grepp i mitt hår. Fuck. Jag stönar, kvider och kreverar i min njutning av honom. Han låter mig avnjuta honom en lång stund innan jag lutar pannan emot hans höft och han beordrar fröken upp i knät. Jag vet inte om vi haft åskådare. Jag vet inte hur många som sett mig ivrigt sluka hans vackra kuk. Omvärlden har suddats ut, helt och hållet nu. 

Han visar att han vill att jag ska lägga mig över hans knä. Jag kryper upp och lägger mig tillrätta. Mina höfter stöter emot hans kuk och jag kan inte låta bli att gnugga mig emot honom. Han lägger en fast hand mellan mina skulderblad och pressar mig mjukt ner i bänken, han håller mig stilla. Så kommer det. Det första slaget. Ett stön jag inte vetat om att jag hållit inne slinker genast ut. Det är så fruktansvärt skönt. Han slår och jag njuter. Om och om igen. Jag putar duktigt med rumpan, vill se till att han kommer åt så bra han kan. Så känner jag hur hans hand smeker ner mellan mina skinkor, hur hans fingrar når mitt innersta. Jag rör mig i protest men handen på min rygg håller mig effektivt nere. Han känner efter och med skammen brinnande inser jag att han kan känna min upphetsning genom mina hotpants. Han retar mig skickligt med fingrarna, jag kvider och rör rastlöst på höfterna trots att jag vet att jag inte kan komma någonstans. 

Till slut har han barmhärtighet över mig och återgår till att smiska mig. Jag börjar bli rejält röd nu. Och varm. Det börjar bulta och ömma. Mina stön av njutning går sakta över till stön av smärta. Mina klackförsedda fötter försöker hitta grepp i bänken för att jag ska kunna flytta mig undan den elaka handen. Slagen fortgår. Jag kränger i hans knä, försöker att fly. Slagen fortgår. Mina stön går över till kvidanden. Slagen fortgår. Kvidanden går över till små rop av smärta. Slagen fortgår. Han varvar dem med att smeka mig. Ser till att min upphetsning är precis lika påtaglig. Jag känner hur svetten bryter ut på min panna. Jag andas kraftigt i mina försök att ta smärtan. När han äntligen saktar ner slagen för att övergå till att mjukt smeka mina ömmande skinkor blir jag både lättad och besviken. Sluta. Fortsätt. Den ljuva balansgången som bara bdsm kan frambringa. 

Han lyfter upp mig till en sittande position bredvid honom och jag lutar mig lojt emot hans axel. Genast fylls bänken av gäster. Jag inser att min långa lekamen tagit upp hela bänken och att vi haft åskådare… Skammen och upphetsningen är lika utsökt som alltid. Jag fnittrar och gosar in mig i utrymmet mellan Magisterns hals och axel. Vi sitter så en stund och jag landar med hans arm runt mig. 

När jag kommit tillbaka lite så ser jag hur rummet har fyllts på av besökare. Hur korsen är fyllda utav plågade och upphetsade gäster. Men jag känner att det blir lite mycket med alla dessa människor. Jag frågar viskande om jag möjligtvis skulle kunna få sätta mig vid Magisterns fötter istället. Han godkänner min förfrågan och jag sjunker ner på mattan. Med insidan av hans trygga lår emot mina axlar suckar jag nöjt och lutar mitt bakhuvud emot hans skrev. 

Så sker det. Laddningen byggs sakta upp. Jag kan känna det i hans handlag. Han greppar om min hals, släpper. Greppar om min nacke, släpper. Jag rör mig som ett eko av hans rörelser. Som en mjuk dans följer jag honom. Mina ögon är ofta slutna, jag är förlorad i stunden. Men så öppnar jag sakta ögonen och ser hans högra knä. Huden ser så inbjudande ut. Jag kan inte låta bli. Nafs! Jag tar ett litet bett och greppet om min strupe blir ögonblickligen orubbligt och betydligt fastare. Mina händer klöser i heltäckningsmattan, mina ögon sluts och jag kämpar för att behålla mitt lugn i det andlösa tillståndet. Jag ger efter i hans grepp. Så släpper han slutligen och jag drar längtansfullt och skyndsamt in ett djupt andetag. Vi sitter där en lång stund. Han styr och jag följer, med stön och skrik ifrån de andra gästerna som en erotisk symfoni i bakgrunden.

Tidsperspektivet försvinner i den där bubblan av dominans och underkastelse men efter en lång stund räcker han mig en hand och jag ställer mig upp och följer honom ut ur playroomet. Vi går och tar något att dricka, socialiserar lite. Det är underbart att se utstyrslarna alla vackra vänner valt kvällen till ära. 

Jag kan känna hur Magisterns hunger hela tiden ligger strax under ytan. Han har givit, retat och tvingat fram orgasm efter orgasm av fröken under kvällen men än så länge så har han behållit kontrollen över sin egen. Det är dags för Magistern att ta för sig igen, dags för fröken att bli ordentligt brukad och dags för fröken att få en present…

Fortsättning:

Del 1 (9 sep 2018)
Del 2 (31 aug 2018)
Del 3 (9 sep 2018)

Skeppet – del 1

av Mensa-sub

Jag står hemma framför den stora spegeln och nålar upp de vilda lockarna. “Fortsätt med det du gör” uttalar han lugnt samtidigt som han knäpper upp sina jeans. Jag kämpar för att behålla mitt fokus men åsynen av hans förehavanden i spegeln kombinerat med känslan av honom emot min kropp gör det omöjligt. Den här kvällen kommer att bli minst sagt minnesvärd… 

Innan vi går är det dags för fröken att öppna paketet Magistern har med sig. En oskuldsfull vit låda med ett svart sidenband knutet runtom. Jag klappar mina händer av iver innan jag försiktigt drar loss sidenbanden. Jag känner doften redan när jag lossar locket, doften av läder. Inuti ligger ett halsband i ljuvligt matt, svart läder. Jag tittar leende på Magistern och lyfter sedan försiktigt upp det. Han har skapat det själv. Varje detalj är hans egen. Mina händer skakar lite. Men vad är det på sidan? En liten svart manick?! 

Han ler nöjt och plockar upp vad som ser ut som en liten fjärrkontroll. Han trycker på ett par knappar och ett dovt pip utmynnar ur manicken. Några knappar till och halsbandet vibrerar i min hand. Mitt leende blir ännu bredare. Sedan tittar han mörkt på kontrollen och trycker igen, en stöt utgår från halsbandet och in i mina händer. Jag tjuter till av förvåning och han skrattar nöjt. Han packar ned halsbandet, det får vänta tills vi är ombord. Jag sväljer och inser att jag gör bäst i att sköta mig ikväll. 

Vi beger oss in emot stan, parkerar och går ett par hundra meter ifrån garaget till skeppet. Magistern är klädd i en fantastisk läderkilt, en nystruken vit skjorta, egentillverkad (och väldigt, väldigt snygg) läderharness tillsammans med en slips som är svår att göra rättvisa i ord men låt oss säga att den var lika stilig som passande för tillställningen. Vi ler lite åt blickarna vi drar åt oss. Jag har nätta lackstövletter till min svarta trenchcoat, slynsminket är sotat och kraftigt, håret i en vild, lockig (fejk)mohawk. 

Vi anländer på skeppet och redan när man tar de första kliven ombord förflyttas man till en annan värld. Känslan är påtaglig. Mina händer skakar lite av adrenalin och förväntan. Det är första gången vi utforskar en uttalad maktförskjutning och det ligger något i luften. Det är tydligt. En laddning finns där som inte funnits där förut. Den känns i blickarna vi delar. I varje rörelse. Varje samtal. 

Vi letar upp hytten och Magistern tar genast för sig av fröken. Jag tappar bort mig i njutningen. Min upphetsning ligger precis vid ytan. Efter enbart några sekunder känner jag skamset hur min kropp börjar skaka. Jag försöker hålla tillbaka men han överväldigar mig. Jag kan inte stå emot längre och jag viskar snabbt ut min fråga, får jag komma. Till min lättnad tillåter han mig att nå min kulm och tar mig med en sådan kraft att extasen inte hade kunnat hindras. 

Med knän som skakar och dimmig syn öppnar jag min väska och byter om. Kvällens klädsel består av nätstrumpbyxor, minimala läderhotpants, ett kraftigt rött bälte över frökens bara midja. Upptill har valet fallit på en matt, svart bh, ett harness som ramar in bysten med matchande lädercuffs och en liten svart lädershrug över mina axlar. Jag kliver försiktigt i mina nya pleaserklackar i blankt, lackat läder. De är underbara. Jag känner mig som en sexkitten, slyna och slynwarrior, allt på samma gång, och dessutom gör de mig över 185cm lång. 

Klädvalet gör mig ändå lite nervös. Det kommer att släppa under kvällen, det vet jag, men till en början känns det utlämnande och naket. Jag håller mig nära Magistern när vi kliver ut ur hytten. 

Vi går upp emot minglet och hälsar på bekanta ansikten. Mest av allt landar vi i varandras sällskap, nu är vi på plats, nu börjar det. Jag är lite nervös men mest uppspelt. 

Början av kvällen bjuder på välkomstdrinkar, kinkquiz och nya bekantskaper. Trots att Magistern distraherar fröken med händer som tar för sig av min kropp samtidigt som jag försöker fylla i quizet så lyckas vi vinna pris. Men det som får mig helt ur balans är vetskapen om att han nu är naken under sin kilt…

Gång på gång påminns jag, världen suddas ut och jag förlorar förmågan att tänka klart. 

Då det ännu inte är tydligt vad som är tillåtet i baren vi befinner oss i smiter vi tillbaka till hytten innan man räknat ut resultatet ifrån quizet och missar tydligen prisutdelningen. Fröken får dock sitt eget pris inne på hytten och fnittrande inser jag att jag redan har tappat räkningen på antalet orgasmer som fått min kropp att skaka av njutning. 

Så närmar sig klockslaget då de öppnar playroomet och vi nästlar oss igenom labyrinten på båten innan vi kliver in i ett stort, dunkelt rum. Några enstaka ljuspunkter skänker tillräckligt med ljus för att göra sessionerna säkra men det är tillräckligt lågt för att en tung erotisk stämning ska kunna sänka sig över rummet.

Kors. Smiskbockar. Handfängsel. 

Mina stilettklackar sjunker ner i den mjuka mattan när vi går genom rummet. En lång tygklädd bänk står precis vid vänster om entrén. En av de få sittplatserna. 

Magistern slår sig ner. Tiden saktar ner. Ljudet av smisk och stön blir till en suddig kuliss. Jag står framför honom. Inväntar. Jag är lång, oändligt lång i mina klackar. Men det är betydelselöst. Min makt är så liten. Så obefintlig. Upphetsningen pulserar i mig. “Sätt dig”. Hans blick i mörkret är intensiv. Laddningen är så tydlig nu. Jag går långsamt ner på knä. Min blick i hans. Han flyttar undan kilten något. Jag sväljer djupt. Det är andra i rummet. Jag sjunker ner på alla fyra framför honom. Förbjudet. Slynaktigt. Orden fladdrar upp inom mig och pulserar i takt med min upphetsning. Jag väter min läppar och kryper närmare honom…

Fortsättning:

Del 1 (9 sep 2018)
Del 2 (31 aug 2018)
Del 3 (9 sep 2018)